Min berättelse på sv/eng lektionen idag :)
Tidsmaskinen.
Jag går där i min ensamhet. Livet är absolut inte roligt just nu. Vad ska jag göra nu? Varför ska allt hända mig? Jag går och går, vet inte vart jag är på väg. Ja tittar upp från marken. Där framför mig står det något väldigt konstigt. Jag går fram och kollar. ”Det ser ut som en tidsmaskin” tänker jag. Med en stor nyfikenhet går jag fram och kollar. Det är spakar och knappar överallt. Jag sätter mig i den och försöker förstå mig på den. Det ligger en bok där, uppe vid fönstret på den. Jag läser och försöker lära mig hur den fungerar. Det står då att man ska skriva in tid, datum och år på en liten ruta. Jag tänker på om jag vill tillbaka eller framåt i tiden. Just då slog det mig, ja säger högt till mig själv,
- Jag går tillbaka i tiden och undviker att göra slut med "killensnamn". Gud, va bra! Då blir det vi igen.
Jag trycker in 22:00, 18/7 2010. Maskinen börjar låta och tillslut sitter jag där. Vid datorn igen. Jag får ett sms från "killensnamn" där det står ” Jag älskar dig mest”. Istället för att jag svarar ”Jag har tappat känslorna för dig, vet inte om det kommer funka” så svarar jag ”Jag äskar dig mer än någon annan jag haft”. Nu är det ju underbart. Vi är tillsammans igen. Jag tänker aldrig åka tillbaka i tiden. Jag loggar in på MSN och chattar med min, bara min älskling "killensnamn". Kan bara inte förstå att det gick att gå tillbaka i tiden. Helt sjukt coolt. Vi pratar om att vi ska ses någon dag. Vi kommer överens om att vi ska ses imorgon. Jag ska åka hem till honom. Klockan går och jag måste sova. Går och borstar tänderna och byter om. Lägger mig i min varma säng med ett pirr i magen och tänker på "killensnamn". Jag somnar med ett leende på läpparna. Jag vaknar vid 09:00 på morgonen. Byter om och fixar mig. Säger till mamma att vi måste åka till grums för att jag ska träffa "killensnamn". Vi går ut i bilen och börjar köra mot grums. Jag sitter och bara tittar ut över alla gröna ängar vi åker förbi. Sen så läser jag i beskrivningsboken till tidsmaskinen. Där står det på sista sidan ”Du har bara 10 timmar på dig att vara i den tiden du åkt till”. Jag får panik. Klockan är redan 09:55, alltså så kommer jag skickas tillbaka i den förra tiden om 5 minuter. Jag känner hur tårarna kommer och hur paniken anfaller. Hur blir det med allt att få träffa "killensnamn"? Jag blir grymt ledsen. Sen så kommer det en bil och kör på fel sida vägen, just då när jag tittar upp mot vägen och inte ut igenom fönstret. Sen ser jag hur den inte flyttar på sig. Mamma ser panik slagen ut. Sen smäller det. Allt blir svart.
-Hjääääääääälp! Skriker jag.
Det är då jag märker att allt bara var en dröm. Det var ju grymt trist. Men det var ju tur i oturen ändå. Tänk om jag hade varit där. Då hade vi krockat. Då kanske jag hade dött? Nu kan jag ändå försöka att få tillbaka "killensnamn". Hade jag dött hade jag aldrig fått se honom igen ens.
Jag går där i min ensamhet. Livet är absolut inte roligt just nu. Vad ska jag göra nu? Varför ska allt hända mig? Jag går och går, vet inte vart jag är på väg. Ja tittar upp från marken. Där framför mig står det något väldigt konstigt. Jag går fram och kollar. ”Det ser ut som en tidsmaskin” tänker jag. Med en stor nyfikenhet går jag fram och kollar. Det är spakar och knappar överallt. Jag sätter mig i den och försöker förstå mig på den. Det ligger en bok där, uppe vid fönstret på den. Jag läser och försöker lära mig hur den fungerar. Det står då att man ska skriva in tid, datum och år på en liten ruta. Jag tänker på om jag vill tillbaka eller framåt i tiden. Just då slog det mig, ja säger högt till mig själv,
- Jag går tillbaka i tiden och undviker att göra slut med "killensnamn". Gud, va bra! Då blir det vi igen.
Jag trycker in 22:00, 18/7 2010. Maskinen börjar låta och tillslut sitter jag där. Vid datorn igen. Jag får ett sms från "killensnamn" där det står ” Jag älskar dig mest”. Istället för att jag svarar ”Jag har tappat känslorna för dig, vet inte om det kommer funka” så svarar jag ”Jag äskar dig mer än någon annan jag haft”. Nu är det ju underbart. Vi är tillsammans igen. Jag tänker aldrig åka tillbaka i tiden. Jag loggar in på MSN och chattar med min, bara min älskling "killensnamn". Kan bara inte förstå att det gick att gå tillbaka i tiden. Helt sjukt coolt. Vi pratar om att vi ska ses någon dag. Vi kommer överens om att vi ska ses imorgon. Jag ska åka hem till honom. Klockan går och jag måste sova. Går och borstar tänderna och byter om. Lägger mig i min varma säng med ett pirr i magen och tänker på "killensnamn". Jag somnar med ett leende på läpparna. Jag vaknar vid 09:00 på morgonen. Byter om och fixar mig. Säger till mamma att vi måste åka till grums för att jag ska träffa "killensnamn". Vi går ut i bilen och börjar köra mot grums. Jag sitter och bara tittar ut över alla gröna ängar vi åker förbi. Sen så läser jag i beskrivningsboken till tidsmaskinen. Där står det på sista sidan ”Du har bara 10 timmar på dig att vara i den tiden du åkt till”. Jag får panik. Klockan är redan 09:55, alltså så kommer jag skickas tillbaka i den förra tiden om 5 minuter. Jag känner hur tårarna kommer och hur paniken anfaller. Hur blir det med allt att få träffa "killensnamn"? Jag blir grymt ledsen. Sen så kommer det en bil och kör på fel sida vägen, just då när jag tittar upp mot vägen och inte ut igenom fönstret. Sen ser jag hur den inte flyttar på sig. Mamma ser panik slagen ut. Sen smäller det. Allt blir svart.
-Hjääääääääälp! Skriker jag.
Det är då jag märker att allt bara var en dröm. Det var ju grymt trist. Men det var ju tur i oturen ändå. Tänk om jag hade varit där. Då hade vi krockat. Då kanske jag hade dött? Nu kan jag ändå försöka att få tillbaka "killensnamn". Hade jag dött hade jag aldrig fått se honom igen ens.
Kommentarer
Trackback
